Nasse och Trynet

Nasse och Trynet: en berättelse av Michael Johansson

-Nasse vakna! Frukosten är klar.
Mamma gris väckte Nasse ur hans slumrande medan han vred på sig i den lilla spjälsängen och borrade sitt tryne djupare ner i kudden. I en ännu mindre säng låg lillebror, eller Trynet som han även kallades och snusade med snuttefilten. Det var måndag morgon och dags att gå till skolan.
-Upp och hoppa!, ropade mamma gris, -annars kommer ni för sent, det är en bra bit att gå.
Nasse blinkade yrvaket innan han klängde sig över spjälorna och ner på golvet. Trynet tassade efter i randig pyjamas med snuttefilten tryckt intill sig.
Framme vid bordet hade mamma gris dukat fram alla godsaker.
-Jag har gjort en ordentlig frukost åt er så ni inte behöver gå hungriga till skolan. Hon kastade en blick på pappa gris som satt bakom en stor tidning.
-Ehrmmm, grymtade pappa gris.
Både Nasse och Trynet hade stuckit ner sina huvuden i ett stort kar med soppa och sörplade i sig så det stod härliga till. De dök upp en stund senare dränkta i soppa upp till öronen. Mamma gris skyndade sig att torka ren sina små älsklingar.
När de vandrade mot skolan en stund senare var de bägge mätta och belåtna.
Trynet höll Nasse hårt i ena handen och snuttefilten i den andra. Det var hans första besök i skolan. Nasse förmanade lillebror:
-När vi kommer fram till skolan håller du dig tätt intill mig, förstått?
Trynet nickade att han hade förstått.
Stigen som slingrade sig genom skogen blev hotfullare och hotfullare. Så här långt hemifrån hade Trynet aldrig varit. Nasse bar sin stora, röda, tunga skolväska.
–Jo lillebror, när du börjar skolan får du också en fin väska att bära på. Trynet nickade.
En bit in i skogen fick de syn på tre stora grisar som tjuvrökte och åt snask. De stora grisarna skrattade:
-Men vilka små söta kultingar som kommer vandrande, har ni fått lämna sängen för mamma? Sen skrattade de.
När Nasse och Trynet gick förbi lade någon krokben för Nasse så han ramlade pladask på mage i en lerpöl. De stora grisarna tjöt av skratt.
-Hoho titta, han lär sig simma! Hahaha.
En annan drog Trynet i knorren så den blev alldeles rak. De stora grisarna höll på att kikna av skratt. Ledaren slet till sig den fina röda skolväskan och öppnade den.
-Titta vilka plugghästar!
-Ge tillbaka min väska!, sa Nasse.
-Sa du något? väste en av de stora grisarna medan skuggan tornade upp sig. I ena handen höll han Trynet som dinglade i ett ben upp och ner.
Sekunden senare låg Trynet i lerpölen.
De stora grisarna tjöt av skratt.
Nasse hjälpte lillebror upp.
-Fort Trynet spring allt vad du kan!
De började springa så fort att deras små ben trummade som trumpinnar.
De stora grisarna slutade flina.
-Vi binder fast dem i ett träd så de får sitta där hela dagen. Ja det gör vi!
De stora grisarna började springa efter. Nasse och Trynet sprang allt vad de orkade men de stora grisarna kom allt närmare, meter för meter. Nu kunde de se skolan på avstånd. Nasse och Trynet sprang in genom en öppen gallergrind och kolliderade med vaktmästaren som räfsade löv. En jättelik gris med stor rund mage, glasögon och några gråa tofsar kring öronen. Vaktmästaren lyfte upp Nasse och Trynet i sina jättelika nävar.
-Uj, uj så ni ser ut, vad har ni gjort?
Innan de hann förklara dök de stora grisarna upp. De saktade ner och började vissla med oskyldig uppsyn och händerna i byxfickorna.
Vaktmästaren spände ögonen i dem.
-Har ni någonting att göra med det här?
-Vi? Vem?, menar du oss? Vi är bara på väg till lektion. De strosade förbi.
Vaktmästaren väntade tills de försvunnit ur sikte innan han borstade av Nasse och Trynet och satte ner dem.
-Seså, ge er iväg nu pojkar, lektionen börjar strax.
Nasse och Trynet hann precis in på lektionen och slog sig ner vid en bänk långt framme.
-Det här är min bänk förstår du, sa Nasse.
–Du får också en sån här bänk när du börjar skolan.
Trynet tittade nyfiket ner i den saliga röran inuti bänken. Där fanns pennor och böcker och några halvt avtuggade kritor och en massa annat spännande.
Framme vid katedern stod magister gris och knäppte sin pekpinne taktfast i bordsskivan.
-Tystnad i klassrummet! Första lektionen är matematik. Vem kan berätta vad 2+2 blir? Han pekade på Nasse.
-Det blir 3, pep Nasse. Han blev alltid skrämd när han tvingades svara inför hela klassen.
-Nej Nasse det blir det inte, sa magistern. Alla fnissade. –det blir fyra. Kom ihåg det Nasse, fyra.
Lektionen fortsatte med att de skulle skriva i sina arbetshäften, stora bokstäver med A. När magister gris stod med ryggen åt, landade plötsligt ett klart färgat karamellpapper på bänken. Nasse vände sig om och fick syn på en av de stora grisarna längst bak som flinade åt honom. Han tänkte precis ta bort karamellpappret då magistern vände sig om och spände ögonen i honom.
-Sååå? Nasse gillar att tugga karameller under lektionstid?
Innan han hunnit svara hade magister gris tagit honom i örat och drog honom mot katedern. Han lade Nasse över sina ben och gav honom ett par rejäla rapp med pekpinnen över ändan. Nasses ända värkte när han sjönk ner i bänken igen.
När det ringde ut vände han sig mot Trynet och såg att han var borta och att klassrumsdörren stod på glänt. Nasse skyndade sig ut i korridoren men ingen Trynet syntes till. Han började leta. Först på nedervåningen, sedan på våningen ovanför. Ingen Trynet. Tänk om det var de stora grisarna som tagit Trynet och just som bäst höll på att spola vatten i byxorna på honom? Han letade vidare. Matsalen var tom, likaså biblioteket, musikrummet och aulan. Var kunde Trynet vara? Plötsligt hördes ett hånflin.
–Letar du efter något småglin?
De stora grisarna hade upptäckt Nasse i korridoren.
-Höhö, vad säger ni om att ta honom till komposten på baksidan? Jag har hört att de precis tömt några präktiga skovlar hundskit?
De stora grisarna skrattade.
Nasse försökte springa men insåg att det var väldigt svårt att göra det då benen befann sig en halvmeter över marken. De stora grisarna höll honom nämligen i luften.
-Nu bär det av till komposten och hundskiten!
De vandrade ut genom dörren och gick över gräsmattan mot ett rangligt skjul på gräsmattan. Vid sidan av skjulet låg komposten. De stora grisarna höll fast Nasse. Den största av dem lutade sig framåt och rynkade på nosen.
-Tvi, nog ligger det rejält med hundskit där nere alltid. Nu slänger vi i honom killar och sen går vi till maten. De stora grisarna höll på att kikna av skratt medan de klättrade upp på kompostens sidostaket för att kunna slänga i Nasse.
Plötsligt öppnades dörren till skjulet och den jättelika vaktmästaren kom ut. Och vem var det han höll i handen om inte Trynet! som smaskade på en stor bulle som vaktmästaren hade bjudit honom på. Han tyckte det skulle bli roligt att se vaktmästaren klå upp de stora grisarna.
-Vad är det ni håller på med? dundrade vaktmästaren och spände ögonen i de stora grisarna.
-Äh ingenting, vi…vi skulle bara skoja lite med honom, sa en stor gris likblek i ansiktet. Plötsligt svajade staketet till och en av grisarna tappade balansen, knuffade till den som var framför som i sin tur knuffade till ledaren och plötsligt låg de alla i komposten med hundskit. Nasse hade trillat vid sidan om komposten och fick hjälp upp av vaktmästaren. Sedan lutade han sig in över komposten och rynkade på näsan
-Fy tusan vad ni luktar skit.
Vaktmästaren tog Nasse och Trynet i varsin hand.
-Nu går vi in och äter saft och bulla för ni är väl hungriga förstår jag?
Nasse nickade. Trynet nickade. De ville bägge väldigt gärna äta fler av de där goda bullarna som vaktmästaren hade i en stor påse på sitt bord.
När Nasse och Trynet vandrade hemåt på eftermiddagen var de bägge nöjda och belåtna. På hemvägen mötte de de tre stora grisarna som slokörat vandrade förbi efter att ha blivit både utskrattade och utkörda ur klassrummet när magister gris upptäckt deras äventyr i komposten.
När Nasse och Trynet kröp ner i sina sängar sent på kvällen tänkte de att det nog var ganska roligt att gå i skolan trots allt.

Författare: Michael Johansson